|
Vulkanen Hekla är Nordeuropas aktivaste vulkan. När den får sina
återkommande utbrott visar inte minst televisionen gärna verkningsfulla
bilder av de enorma mängder rök, aska och lava som pumpas ut under
utbrotten. Men Hekla är också intressant därför att den är en av
världens bäst utforskade vulkaner. Det finns mycket att berätta om vad
som ligger under de spektakulära bilderna i TV.
Hekla ligger på en spricka om går i nästan
sydväst-nordostlig riktning. Sprickan kan kallas Heklas vulkaniska
system. Det är omkring 40 km långt och 7 km brett. Det ingår i sin tur
i den västra grenen av Islands östra riftzon. Denna sträcker sig genom
hela Island från Surtsey i söder till Heimö och vidare genom vulkanerna
Katla, Askja, Krafla och ytterligare norrut. Riftzonen utgör en del av
den atlantiska mittryggen, som går genom Atlanten från söder till norr.
Med tiden har Hekla byggt upp en bergsrygg som är omkring
fem kilometer lång och 1447 meter hög på sin högsta punkt. Av trycket
från fördelande krafterna i sprickan under tenderar även detta berg att
spricka upp. Vid utbrotten har det ofta strömmat lava också ur ett
antal kratrar i sprickans linje. Därtill händer det att utbrott sker
genom vulkanens sluttningar och vid sidan av själva berget.
Heklas vulkanberg har också beskrivits som rad av
vulkankratrar. Från sidan sett liknar den emellertid en sköldvulkan av
den typ som är vanlig på Hawaii. Men utbrottens början liknar dem som
utmärker en stratovulkan: en inledande häftig eruption som kastar ånga
och aska högt upp i luften varpå följer strömmar av lava.
Som en sköldbuckla ligger Hekla i nästan nord-sydlig riktning, ännu länge klätt i snö medan våren breder ut sig i dalarna.
Lavakammaren lokaliserad
Det spännande med Hekla är att man genom beräkningar av
jordrörelserna efter utbrottet 1991 lyckats lokalisera dess lavakammare
eller i detta fall kanske exaktare magmareservoar. Den ligger på 8
kilometers djup. Den befinner sig därtill på västra sidan av den
spricka som Hekla kröner.
Utmed hela atlantiska mittryggen stiger het magma upp från
jordens inre i en mycket långsamt flytande ström. Under jordskorpan,
som är tunnare än normalt just här, viker strömmen av åt såväl väst som
öst. Efter att ha glidit en bit under jordskorpan och något svalnat,
börjar den åter sjunka ned mot djupen i jordens inre.
Men på Island lyckas den atlantiska mittryggen på något sätt
dela på sig. Än tycks det förhålla sig så den bubblar upp under
sprickområdet under Hekla, än som om den skulle vika av ner mot jordens
djup här. När den gör det sistnämnda får Hekla utbrott genom sitt
huvudrör. I varje fall är den lava som kommer genom det karaktäristisk
för lava från vulkaner som befinner sig ovanför nedåtgående strömmar.
Men vid utbrotten genom sidosprickorna i bergsluttningarna och utanför
dem skulle lavan komma från den uppåtgående strömmen som av någon
anledning flyttats hit.
Å andra sidan kan det förhålla sig så att magmareservoaren
är så stor och trycket på den så kännbart att det uppstår skiktningar
magman. Beroende på vilket skikt som råkar pressas upp vid Heklas
utbrott får lavan olika karaktär.
Den västra grenen av den isländska riftzonen är mycket tätt
uppsprucken. Mängden av sprickor har gjort jordskorpan skör här. Det är
lätt för magma att här tränga upp till ytan.
Atlantiska mittryggen
Det var för ungefär 20 miljoner år sedan som den atlantiska
mittryggen i sin långsamma tillväxt norrut nådde upp till höjden av
Island. Då var Grönland ännu förenat med Norge. Men trycket underifrån
fick landmassorna att spricka upp, skiljas och glida från varandra.
Nordatlanten fyllde det långsamt växande sundet. Men den atlantiska
mittryggen fortsatte att vara mycket orolig här och omfattande
vulkanisk aktivitet uppträdde i sundets botten. För 16 miljoner år
sedan började vulkanerna sticka upp ur vattnet – i varje fall har den
äldsta berggrunden på Island kunnat dateras till denna tidpunkt.
Det är i öster och väster som den isländska berggrunden är
mer än tre miljoner år gammal. Island har hela tiden vuxit genom att
det äldsta lagren av jordskorpa skjutits åt sidorna. I området runt den
breda riftzonen är berggrunden under tre miljoner i ålder.
Hekla är troligen geologiskt sett en ganska ung vulkan, men
exakt ålder tycks Islands flitiga geologer ännu inte ha lyckats
fastställa. Däremot har man kunnat konstatera att vulkanen haft
återkommande stora utbrott under hela tiden efter istiden.
Det första stora postglaciala utbrottet kom för 7000 år
sedan. Därpå inträffade stora utbrott för 4500 och 2900 år sedan samt
åren 1104 and 1158 e Kr.
Mellan sina utbrott ligger Hekla till synes död
utan rök eller muller, som man kan se av denna bild från Helkas topp i
mitten av 1990-talet. Foto Nordvulk.
Heklas utbrottshistoria
De isländska geologerna har på ett anmärkningsvärt heltäckande sätt
lyckats kartlägga Heklas utbrott fr o m 1104. Det är inte mindre än 24
stycken. Man har t o m klarat av att fastställa vart askan fördes med
vindarna vid ett antal av utbrotten (se kartan nederst i artikeln).
Nedanstående historik över utbrotten har sammanställts av Nordiska
vulkanologiska institutet på Island (som drivs med pengar från bl a
Nordiska rådet).
- 1104
Efter att ha sovit i åtmionstone 250 år fick Hekla
ett häftigt utbrott. Askan från utbrott fördes av vindarna norrut och
kom att täcka mer än halva ön.
- 1158
En lavaflod från detta utbrott tros ha åstadkommit formationen Efrahvolshraun på västra sidan av Hekla.
- 1206
Ett litet utbrott som sände aska åt nordost.
- 1222
Ytterligare ett litet utbrott.
- 1300
Ett stort utbrott som pågick under ett helt år. Det åstadkom det
näststörsta askregnet över Island i historisk tid. Södra Selsundshrauns
lavaflod härstammar troligen från denna eruption.
- 1341
Ett medelstort utbrott som spred aska över sydvästa och västra Island, varvid ett stort antal djur blev förgiftade.
- 1389
Från det här utbrottet finns kvar Nordurhraun eller norra Selsundshrauns lavaflod.
- 1440
Ett oklart utbrott som kan ha inträffar sydost om Hekla vid Raudoldur.
- 1510
Utbrottet började plötsligt och häftigt varvid stenar kastades upp till
40 km från vulkanen. En sten träffade och dödade en man i Landsveit.
Askan åstadkom stor skada i sydväst.
- 1554
Ett dåligt dokumenterat utbrott som inträffade sydväst om Hekla vid Raudubjallar.
- 1597
Liknande utbrottet från 1947 och pågick i över sex månader.
- 1636
Ett litet utbrott som dock pågick i över ett år och åstadkom många dödsfall bland djuren.
- 1693
Ett mycket häftigt utbrott varvid det vällde upp nästan 60 000 m³ aska
i sekunden. Eruptionen varade i sju månader och dödade i stor
omfattning boskap och vilda djur genom genom fluorförgiftning eller
svält. Mycket lava vällde också ur kratern. Fin aska kastades så högt
upp i atmosfären och den fördes med vindarna ända till Norge.
- 1725
Ett dåligt dokumenterat utbrott som inträffade söder, sydväst och öst om Helka.
- 1766
Heklas största utbrott under historisk tid. Det började klockan 3.30 på
morgonen den 5 april och pågick till maj 1768, alltså i över två år.
Islands största lavaflöde var följden av det långa utbrottet. Lavan
flödade åt alla håll men huvudflödet gick mot sydväst. Ett asklager på
2-4 cm rapporterades från sina håll. Boskap och vilda djur dog i
massor. Lavabomber som var en halv meter i diameter påträffades ända
upp till 20 kilometers avstånd från vulkanen.
- 1845
Ett utbrott som pågick i sju månader. Under de första fyra timmarna
kastades aska upp i luften i takt av omkring 20 000 m³ i sekunden.
Finare partiklar bars till Shetlandsöarna och Skottland av nordliga
vindar. Askan och gaserna bringade död åt boskap och vilda djur.
Lavaflödet gick mot väst och nordväst.
- 1878
Ett explosivt utbrott som uppträdde öster om Hekla vid Krakagigar. En lavaström förekom.
- 1913
Häftiga utbrott inträffade öster och nordost om Hekla vid Mundafit och Lambafit. Även här följdes utbrotten av lavaflöden.
- 1947
Den 29 mars kl 6.41 sköt inom mindre än tio minuter ett moln av
huvudsakligen vattenånga upp till en höjd av 30 km i atmosfären. Inom
en halv timme började lava välla fram ur Heklas spricka och strömmade
ned för vulkanen sydöstra sluttningar. Det var ett kraftigt utbrott där
3 500 m³ lava rann fram i sekunden. Vid dagens slut vällde lava ur båda
ändorna av sprickan. Ett väldig ångmoln steg upp från de västra
sluttningarna när is och snö smälte. På åtta olika ställen öppnades
kratrar som var synliga följande dag. I den lägre änden av sprickan
slog en stor krafter upp varifrån strömmande enorma mängder med lava.
Denna krater döptes till Hraungigur (Lavakratern). Två andra stora
kratrar hade också sprängts upp av utbrottet, en på den sydöstra
sluttningen, som döpte till Axlargigur (Axelkratern) och en på själva
toppen: Toppgigur. Detta utbrott pågick till mitten av April 1948.
Bergets topp växte till en höjd av 1 503 meter.
- 1970
Efter en paus på 22 är fick Hekla åter liv.
Utbrottet började i vanlig ordning med att en pelare av ånga och aska
sköt i höjden. Askan kom att täcka ett område på 40,000 km² runt
vulkanen. Askan var starkt fluorhaltig och dödade över 7 000 får i
området. Eruptionerna bröt igenom på Heklas sydvästa och nordvästra
sluttningar.
- 1980
Den 17 Augusti banade ett explosivt utbrott sig upp i Heklas toppområde
(och sänkte toppens höjd till nuvarande nivå). Det spred sig sedan
längs hela det sju kilometer långa sprickområdet. Den inledande pelaren
av ånga och mörk aska nådde en höjd av 15 km. Tjugo centimeter tjocka
asklager på marken rapporterade 10 km från vulkanen. Fluorhalten i
askan var tillräckligt hög för att ge boskapen problem. Lava flöt från
Helkas topp och och också från flera kratrar i sprickan. Allt som allt
var det frågan om fyra olika lavaströmmar. Mest lava vällde fram under
de första 12 timmarna. Från den 20 augusti kom endast utbrott med
ångmoln.
- 1981
Än en gång började utbrottet med en explosion som kastade aska 6,6 km
upp i luften. Därefter började lava flöda från en ny krater som sprack
upp på Heklas topp. Lavan flöt åt tre olika håll: de två största
strömmarna norrut, en mindre söderut. Detta utbrott tros stå i samband
med eruptionen år 1980.
- 1991
Den 17 januari exploderade plötsligt en krater
på Hekla sände en pelare av aska upp till en höjd av 12 kilometer.
Under utbrottet uppstod en spricka i anslutning till en huvudkrater.
Därifrån strömmade lava utmed vulkanens sydösta och sydvästra
sluttningar. Lavafontäner sköt upp i en höjd av 300 meter. Utbrottet
fortsatte till den 11 mars då aktiviteten än en gång dog ut.
- 2000
Den 26 februari inleddes ett utbrott som följande dag öppnade en
spricka på 10 kilometer ur vilken fontän vid fontän med uppsprutande
lava stod. Vid utläggningen av denna artikel är detta utbrott
fortfarande under utveckling.
Karta över Island visande Heklas plats i
sydsydväst. På kartan har också ritats in vilka områden över vilka aska
spreds vid olika stora utbrott. Karta Taurnet efter Nordiska
vulkanologiska insitutets karta på internet.
”Far åt Häcklefjäll!”
Att Hekla varit så aktiv genom seklerna har gjort att myter spunnits
kring berget. En av dem är tanken att själarna efter döden går ned till
underjorden genom Heklas krater. Ännu kring mitten av 1900-talet fanns
uppmaningen ”Far åt Häcklefjäll!”. Den är bortglömd i dag och ersatt av
den mera tidsenliga uppmaningen ”Drop dead!", men innebörden var
densamma.
Myten om Hekla som en möjlig nedgångsport till underjorden
kan ha inspirerat den franske författaren Jules Verne (1828-1905) till
romanen ”Till jorden medelpunkt”, som publicerades år 1864. Efter att
ha gått ned genom Heklas krater, kom hjältarna i den berättelsen ut ur
underjorden vid ett utbrott, som vulkanen Stromboli i Medelhavet hade.
Länge betraktades uppslaget som fantasieggande men omöjligt.
Berggrunden var visserligen uppsprucken men kompakt. Numera är man dock
inte längre så säker.
Man har upptäckt att haven läcker ned i berggrunden. En australisk forskare hävdar att havens yta sjönk
med 15 meter på lika många år för 3500 år sedan. Det skulle alltså
kunna finnas stora vattensystem i jordskorpan. Men hur det sträcker ut
sig genom berggrunden har ingen ännu någon aning. Om Hekla har kontakt
med detta underjordiska vatten vet vi inte. Men vid sina utbrott blåser
Hekla också upp stora mängder vattenånga. Någonstans ifrån kommer detta
vatten!
SGL
Utlagd 000227. Uppdaterad 000229.
En klassisk bild av Heklas berömda utbrott år 1970.
Fotografen är okänd.
En av de spektakulära lavafontänerna vid utbrottet år 1991.
Fontänerna kunde spruta lava 300 m upp i luften. Okänd fotograf.
|
