Vikingarna

 

 

Vikingara text

 

Kommer lite senare!

Vikingara och deras hästar

Hästarnas omnämns i gudasagorna och i sägner. Vikingarna tillbad sina hästar liksom gudarna. En av sederna var om mannen dog så avlivades hans häst och lades bredvid honom i graven. På det sättet följde hästen med sin husbonde till dödsriket och han kunde fortsätta rida där. En annan sed var att offra hästar till gudarna. Man valde med omsorg ut en bra häst. Efter att hästen var död smörjde man in sig i hingstens blod för att få hans helighet och styrka.När kristendomen kom till Island så förbjöds Asadyrkan. Man förbjöd även offer av hästar och andra hedniska cermonier.

Det arrangerades hingstkamper under festtider, tillställningar som var mycket blodiga där hingstarna kämpade mycket hårt och agressivt mot varandra. Det sluta ofta med att en ut av dem dog eller fick avlivas. Det hände även att dom som hetsade hingstarna strök med, blev situationen mer fientlig så börja även männen slåss mot varandra ofta med en dödlig som utgång. Om det fanns etttvistemål om en grej så fick hingstarna strida iställe för männen, hingst som vann gav också status till sin husbonde i form av makt. Hingsthetsning var ett populärt nöje vid offentliga möten (930-1262) och 1930 demonstrerades hingshetsning på Þingvellir i samband med tusenårsfirande. Fördelen kunde vara att den svaga individen fick inte vara med som avels hingst så bara den Bäst hästen fick avla. Hingsthetsning förbjöds 1592 på Island, på ett prästmötet i Kýraugastaðir. Prästerna  förbjöd liknade sammankomster men ändå levde det kvar fram till 1623, där säger historikern Jon Espolin att den sista hingsthetsningen hölls. Men i hemlighet hände det ändå grannar mellan. Det var ett illdåd att rida en häst som skulle helgas åt gudarna.Häststöld var ett grovs brott på vikingatiden, enligt Islands äldsta lagbok Grágásdömdes tjuven till fredlös. Det betydde att han blev utstött av alla vänner, grannaroch släkt. Ingen fick hjälpa en fredlös, han fick leva sitt lev som om han intefanns.År 1786 utfärdades det ett kungligt brev där det stod att hästtjuvar skullehudflängas och dömas till livstids straffarbete i Köpenhamn. Häststöld var det värsta brottet man kunde gör under många år på Island.